Har just kommit hem efter ännu en idol livesändning.
I huvudet snurrar låtar från dagen, ord som blivit sagda, drömmar och visioner som har prövats, mod och fokusering som ställts på prov...
Jag kommer aldrig att vänja mig vid att någon behöver lämna och momentet vem som behöver lämna tävlingen är alltid känslomässigt intense.
I och för säg är väldigt mycket i idolbubblan intense, men just detta moment spänner bågen till det yttersta.
Kombinationen av att coacha dessa unga talanger att våga öppna upp och blotta sig själva och sina förmågor för att sedan få det granskats och värderats utmanar mig...
I bilen på väg hem satt jag och funderade på vad är det som driver oss, vad är det som driver oss människor framåt, att våga ta nya risker, våga växa som människor och sångare.
Jag fastnade på balansen mellan drivet som för oss framåt och längtan och passion att upptäcka oss själva och utforska spektrat av våra fulla potentialer.
Kände att jag behövde återknyta till min egen passion och driv och kom och tänka på ett av mitt livs största musikaliska upplevelser.
För drygt ett år sen hade jag glädjen att uppleva Sting live på Globen.
Detta var under Sting Symphonicity tour. Jag är SÅ glad att jag var där, det lever jag fortfarande på.
Här kommer nattens låt, Stings A Thousand years från plattan Brand New Day från 1999.
(Ps: gillar det tillåtande att stämsången inte är helt perfekt på sticket,befriande mänskligt)
Sov gott, music lovers. Wherever you are!
//Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar