fredag 18 maj 2012

Dagar som passerar

Hur har ni det?
Är ni lediga?

Själv missade jag, typ, att det var
långhelg så jag har jobbat, men även hunnit bara ha det bra.




Sitta vid nytorget och bara insupa våren på söder och alla familjer som har det mysigt i parken, "vardagsrummet". Filosoferat över hur vårar liv skulle varit om vi bott kvar i stan.





Förenat "sol häng" med "jobb häng". Grym kombo, mer mer!





Mysstund med H över en kopp
The. Underbart sällskap:-)






"Tittan in" mina nya brills. De känns super!




Invigt första middagen på uteservering, Debaser.




H ( som för övrigt kallar sig själv för prinsessan:) har fått sitt första slott av våra nya grannar, tack tack!

Ja, detta är dagar som passerar, stannar till, lämnar avtryck innan de drar vidare....

Ha en skön helg/ kram

Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 15 maj 2012

Låt mig hylla Rättviseförmedlingen och Lina Thomsgård

Go´morron:)


Av en händelse ramlade jag över den här artikeln om Lina Thomsgård, här om dagen, och tänkte "what, varför har jag inte hört om det här?!?".
Därför vill jag försäkra mig om att ni inte har missat detta! 
HÄR kommer en artikel som ni kan läsa  och begrunda till morgon kaffet. 


För snart två år sedan grundade Lina Thomsgård, som även är Pr konsult och jobbar med bl a Robyn, Rättviseförmedlingen genom att starta en Facebooksida. Medlemmarna, som blivit nästan 30.000 stycken, hjälper till att ta fram namn på experter av olika slag som inte är män, och/eller experter med en annan bakgrund än svensk. 


Visste ni att världen är 82 procent gubbig, mätt i andelen manliga experter som uttalar sig i medier världen över?!?
Vore intressant att höra vad jämställdhet är för dig och hur det ser ut i din vardag. Skriv gärna en kommentar vad dina tankar är om detta.


Nu, tillbaka till morgonracet, dagislämning och sedan off till arbetslyan och dagens sessions.


Önskar dig en fin dag!
kram/Sofia

fredag 11 maj 2012

Vill vi bli avslöjade....

Idag har jag haft en inspirerande dag, samtidigt som jag skriver det så tänker jag att jag oxå har varit rätt mycket med mig själv....hm....ja, det är väl just den kombinationen av intryck och tid för reflektion.

Arbetsdagen började med session i min arbetslya på mariaberget. Ett axplock av vad vi jobbade med är ; konkretisering av känslor, att tillåta sig känna de känslor man bär på, med syfte att få tillgång till kreativiteten. 
Tänk att det är så lätt att i samma sekund som man sagt hur man känner sig så tar man tillbaka det i nästa andetag, genom att antingen ta udden ur det man just sa, eller förklara sig ursäktande, eller helt förringa det man just sagt... Varför ska det vara så svårt att tillåta sig känna det man känner....???

Sedan hade jag ett efterlängtat återseende av en kär vän, och vi lunchade och "catchade up". Så härligt med vänner som man rätt snabbt kan  "klara av" summeringen av vad som hänt, för att sedan dyka ner i Här och NU. 

Efter lunchdaten satt jag mig på ett utefik och gick igenom inspelningen av min coach session med Anna Moore, och slipade vidare på mina "affärsutvecklings planer", jag är grymt pepp:-) Jag spelar in på mobilen, super bra och MYCEKET inressant att höra på sedan:). 
Så mycket som både hon och jag säger som jag där och då inte helt hinner ta in, men hör efteråt, sakter och ting landar, ytterligare en nivå.  Sedan hann jag skicka några mail som jag fegat på.  Jag var, för en stund,  helt och fullt i ATT GÖRA fasen. Den som jag rätt ofta backar inför och hittar på ursäkter för att slippa. Det är ju LÄSKIGT.

Sedan hade jag bestämt date med några underbara kvinnor, väninnor och fd kollegor. Vi pratade om  livet, jobb, drömmar, kreativitet. Mycket intressanta samtal, som fortfarande ringer i mitt medvetande och som jag kommer fnula vidare på.
Som ex frågeställningen; Bär ALLA på en rädsla att bli avslöjade, och OM vi blev det skulle vi känna oss Helt FRIA och våga vara oss själva i hel skala???
Vad tror ni???

Nu sitter jag här, med datorn i knät och mannen ser hockey (måste erkänna att jag er helt befriad från att intressera mig för det:)  Jag har fullt upp med mina egna tankar och det som försegår där inne...

Ni kanske börjar ana att jag har en stark fascination av det inre, människans kamp med sitt VARANDE och hur vi förhåller oss till vårt inre JAG... Helt vanliga tankar, så här en fredagskväll va, hahaha.

Låt oss möta vårt avslöjande med huvudet högt och rakryggade!
Ha en skön helg, hörrni!

Kram/Sofia

tisdag 8 maj 2012

Affärsutveckling Sofia Lilja AB

Sitter och jobbar med min affärsutveckling....
Tror bara att jag i förbifarten har nämnt att jag är i processen av att utveckla mitt bolag, och en del i det är att jag går i egen coaching hos Anna Moore på Moore TO BE. Anna är ytterst kunnig och professionell som coach. Dessutom är Anna mycket varm lyhörd och skarp. Hennes coaching har hjälpt mig att formulera mig kring min vision för mitt bolag och vart jag är på väg. Det har verkligen satt igång en process där jag konkretiserar vad det är jag bygger. Det är extremt spännande och stimulerade. Låt mig ta en liknelse för att ni skall förstå känslan. Ni vet när man har känsla av att "man har det på tungan". Något som ligger långt bak i tanken men som man inte kan få grepp om. Ibland flimrar det förbi, för att sen åter glida bort, dimmigt och oskarp. Man kan dock se konturerna så man vet att det finns något där...Brukar ni känna så ibland?
Nu ser jag allt tydligt och kan börja lägga upp en plan för genomförandet.

Detta går ju minns lika bra, om inte bättre att göra ute på verandan... Jag märker dock att jag har lite svårt med mitt fokus.... Tankarna flyger iväg till mina sticklingar som jag håller på och driver upp i väntan på att mitt växthus kommer i ordning och det får flytta dit:P
Så, jag var bara "tvungen" att ta en pause och bära ut dem:D





Är det inte märkligt att när mina drömmar och visioner "syns" klart och tydligt, så är det jag som flimrar förbi och glider undan...Man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut vad jag sysslar med...
Begränsar min egen utveckling. Så nu, när detta inlägg är gjord då BOOOM släpper jag sargen och skriver ihop det där som inte riktigt är klart och som jag håller på och larvar mig med, och sen ringer jag det där samtalet som jag fegat med hela dagen.

Hur funkar ni? Dyker rakt på och Gör/DOER, eller är ni mer "katten som går runt gröten" (som jag alltså:))
Vore intressant att höra.

Låt oss frigöra vår HELA KRAFT så vi kan bejaka våra drömmar och komma åt vår inre  DRIVKRAFT- ENTREPRENÖRSKAPET inom oss!

kram/Sofia



måndag 7 maj 2012

Veranda häng


Idag är jag hemma med H, som var krasslig i helgen och vi tar en extra dag hemma. Men hon mår bra, fit for life så vi hänger ute på verandan och myser, leker affär, och där emellan försöker jag göra lite enklare jobb grejer. Ni som testat vab-jobb kombo vet att det inte är heelt enkel..:P  Anyway, vi är ju hemma för att vara tillsammans så jag försöker släppa sargen av att "vilja hinna jobba". Knäppt va! 

idag har jag haft tre intressanta jobb samtal, märkligt nog har de kommit sekunder efter jag haft ett mildare breakdown i frustation av alla dessa påbörjade jobbtankar som aldrig kommer till avslut. Jag menar hur många halvtänkta tankar hinner man med på en dag?!?

Hoppas ni hinner sitta och bara vara i solen♥

kram/Sofia

fredag 4 maj 2012

Kalix i bilder

Vilket sjukt lång inlägg det vart i går....
Men det var mycket jag ville dela. Därför kommer bilderna idag, separat...

Barn-och tonårskören. Underbara, sprudlande modiga:-)



Det grymma kompet. Trummor/perc Hampus, keyboard P-A, bas Roger, piano Britt-Inger. Hoppas vi får musicera ihop igen, det var en sann glädje!



Musiklinjens elever på Kalix folkskola. Tack för er öppenhet, mod, och delande av era funderingar. Jag fick med mig mycket och låt oss mötas i ett fritt vår skrik:-) ( vi gjorde en övning som minsann släppte på hämningar:)


Kalix var tapetserade av dessa. Fick prova på hur det är att bli stoppad på "stan" av människor som vill " tala med artisten" hahaha, Kalix, you rock!



Björnen stod i trappen på hotellet. Jag kände mig ytterst besvärad varje gång jag gick förbi. Tillslut bestämde jag mig för att köra lite KBT behandling på mig själv:-)


Tyvärr har jag inga bilder från soundcheck och konserten. Det var ett moment för mycket att komma ihåg att ta bilder. Men om någon av er som var med och läser detta och har bilder så vore det superkul om ni vill dela med er av dem.

Som ni säkert förstått var det enormt givande och lärorika dagar i Kalix, för mig.
Vilken underbar känsla att uppleva fler lager av kraft, tillit och mod. Nyttigt och utvecklande att tappa rösten vid så kritiskt läge och känna att jag har verktygen och metoderna för att " laga ihop den" trots allt. Upplevelsen värmer än utav att om jag ger allt jag har och lite till blir jag bemöt med värme, kärlek, och omfamning!

Med en önskan om att vi öppnar oss till fullo för vår totala kapacitet, och slår ut i full blom som DEM vi är ämnade att vara.

xo

Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 3 maj 2012

Tappade rösten och hittade inre kraft

Förra söndagen hade jag glädjen att åka upp till Kalix och jobba med deras körer. Jag skulle även föreläsa på Kalix folkhögskola, på deras musiklinje. Med tanke på att jag var upp till Kalix 2008 på liknade upplägg, visste jag ungefär vad jag hade att vänta, nämligen entusiastiska, glada, varma och kärleksfulla människor som brinner för sång och körsång, och som älskar att sjunga gospel. Så jag har verkligen sett fram emot detta länge och laddad!
Dagarna innan jag skulle åka var jag hemma och vabbade med min 3.5 åring som var sjuk, och när jag sitter på planet upp känner jag att jag har någon infektion på g, men som säkert flera av er oxå gör så kör jag på klassisk ignorering. No way back:)
Väl uppe i Kalix så det första som händer är att tidningen, NSD,  vill göra en intervju och sen komma och ta bilder. (Ska försöka hitta artikeln och länka den här)
Sedan,  direkt upp till kyrkan och första repet med barnkören och tonårskören. Sååå ljuvlig start! Barn är verkligen så sköna. I början var det lite blyga, som någon av dem tydligen sagt,  att hon kände sig lite nervös, för hon har ju aldrig träffat en artist förut. Sötnos! Men när vi väl kom igång och jag började jobba med uttrycket i rörelser så släppte det. Wow, vad det jazzade loss, helt bedårande.
Efteråt var det rep hela kvällen med ungdomskören, folkhögskolans musiklinjekör och kören för äldre ( det var extra kul att de äldre hade önskat att vara med och sjunga gospel).
På repet, som var ca4 Tim, hade jag bett om mick, för att avlasta rösten när jag skulle instudera och gå igenom stämmorna. Och ni som sjungit gospel vet ju att det är galet roligt men oxå krävande för rösten i vissa lägen. Speciellt då man leder och hoppar mellan stämmor, ropar feedback, dansar samtidigt som man spelar piano ( hahaha). Ni får nog en bild hur jag håller på, och ni som var där vet ju:-)
Hur som helst, efter 2-3 tim märker jag att rösten inte har samma ork och styrka... Och så baam, jag är hesare än hes och efter ett tag låter jag som skördetröska ( om nu en sån skulle kunna låta:) när jag pratar, det låter INTE bra:(
Här kommer första stresstankarna " men skit, jag ska ju hålla föredrag imorgon bitti, sen ha masterclass, sen souncheck och körrep och SEN gospelkosert där jag dels sjunger solo på flera låtar och DESSUTOM ska sjunga 4 egna låtar.... NoNoNo!!!"
Sångarna märker ju detta och någon frågar oroligt, men hur ska det gå i morgon? Så jag säger att nu får jag minsann testa på "min egen medicin",  prova alla knep, råd, verktyg och metoder som jag coachar alla artister och sångare som jag jobbar med, och som har röstproblem... Spännande....HJÄLP

På morgonen när jag vaknar känns insidan av halsen helt tjock sträv och svullen, kan i princip känna svullnaden på stämbanden. OH NO!
Det är som om stämbandet inte vill röra sig, klumpiga och stela. Och min egen analys är akut laryngit/övre luftvägs infektion. Stämbanden blir då svullna och kan få en rånad, överansträngda helt enkelt om man använt rösten mycket. Precis det hade hänt mig. Då rekommenderas röstvila. . Och att motverka heshet med mjuka tätande övningar. Inge bra förutsättningar att jobba med rösten som redskap i det läget. Där och då kl 06.00 med allt vad som låg framför mig, kände jag att jag stod i ett vägskäl. Ska jag helt gripas av panik eller bara bestämma mig för att ta detta som ett gyllene tillfälle att ställa allt som jag jobbar med och för, på prov. Att verkligen lägga all min tillit till övningar och metoder som jag dels lär ut och tro värdigt mycket på, och som jag dessutom sett räddat rösten på många, flera gånger. Kan jag vända all min rädsla över att tappa rösten. Tankarna snurrar, "hur kommer konserten gå, hur kommer det låta, vad kommer hända då jag inte kan lita på rösten som jag brukar kunna, hur ska jag kunna leda körerna utan röst". Men så kom jag att tänka på det som jag denna morgon skall hålla föredrag om, hitta sin inre kraft. Jag börjar okusera på varför jag är i Kalix. Jo för att jag har ett budskap om att vi ALLA har en INRE KRAFT, vårt "DET" där vi slår ut i full blom. Detta borde kunna göras med eller utan akut laryngit:/, eller...dags att prova.
Så, jag gör de övningar som jag vet funkar,låter rösten sakta värmas upp i ångorna från duschen,  fokuserade hela fm på att inte trötta ut talrösten (samtidigt som jag håller i föredraget och masterclass), och fokuserar benhårt på varför jag var där, mitt syfte. Keep the eye on the ball.. Föredraget med folkhögskolan blev verkligen starkt. Vi samtalade om nervositet och våga blotta sin genom rösten, våga ta plats som sångare och musiker. Att möta sig själv och försonas med sin inre kritiker. Hur hittar jag min inre kraft. Oerhört intressant att höra allas tankar kring detta, det var verkligen ett modigt och öppet och analytiskt gäng jag delade fm med. 
Sedan när det var dags för souncheck och rep med körerna så kände jag sådan energi och kraft i alla dessa människor och i deras glädje och förväntan, så när det sedan väl var dags för konserten kände jag mig hög av den energi och glädje som kom både från sångare och musiker och publik. Gospel har ju en magisk egenskap att tränga in i alla våra skrymslen och vrår och mjuka upp våra hjärtan. 

Jag har en tendens att, när det känns tungt eller motigt inför något som jag verkligen brinner för, så gasar jag bara mer. Som om jag ibland nästan går tillgång till någon "överväxel". Detta hände på konserten, och mer där till. Jag fick en snille mixt innan konserten, att hela kören skulle springa ut i publiken i slutet, för att verkligen avsluta konserten i ren gospel eurofori. Och jepp, vilken eurofori. Alla åldrar både unga och äldre klämde i och dansade ut. Det var sådan mäktig upplevelse att vara med om. Det kommer jag bära med mig länge, länge!

Mot slutet av konserten vart min röst hesare och hesare men det var helt ok för jag hade hittat mitt syfte, vilket inte att sjunga perfekt sång utan nå ut med budskapet i mina låtar. Efteråt vart det kram kalas med hela kören och alla musiker, ljuvligt. Flera hade haft starka upplevelse av kvällen. Det var tårar både hos mig och flera andra under kvällens gång. Sången och musiken gick rakt in och fick vara så där närvarande och äkta. Det fanns oxå en stark närvaro hos oss som var där. Det hände där och då, VI tillsammans! 


Jag vill passa på att tacka alla sångare, musiker och publik för en magisk kväll!
Ett extra tack vill jag rikta  till eldsjälarna och världens mest underbara norrbottnisk systerduo Marie-Louise & Britt- Inger Burman, som bjöd upp mig och arrangerade alltihop. Ni är ljuvliga, TACK för allt! 


♥/Sofia