Tappade rösten och hittade inre kraft

Förra söndagen hade jag glädjen att åka upp till Kalix och jobba med deras körer. Jag skulle även föreläsa på Kalix folkhögskola, på deras musiklinje. Med tanke på att jag var upp till Kalix 2008 på liknade upplägg, visste jag ungefär vad jag hade att vänta, nämligen entusiastiska, glada, varma och kärleksfulla människor som brinner för sång och körsång, och som älskar att sjunga gospel. Så jag har verkligen sett fram emot detta länge och laddad!
Dagarna innan jag skulle åka var jag hemma och vabbade med min 3.5 åring som var sjuk, och när jag sitter på planet upp känner jag att jag har någon infektion på g, men som säkert flera av er oxå gör så kör jag på klassisk ignorering. No way back:)
Väl uppe i Kalix så det första som händer är att tidningen, NSD,  vill göra en intervju och sen komma och ta bilder. (Ska försöka hitta artikeln och länka den här)
Sedan,  direkt upp till kyrkan och första repet med barnkören och tonårskören. Sååå ljuvlig start! Barn är verkligen så sköna. I början var det lite blyga, som någon av dem tydligen sagt,  att hon kände sig lite nervös, för hon har ju aldrig träffat en artist förut. Sötnos! Men när vi väl kom igång och jag började jobba med uttrycket i rörelser så släppte det. Wow, vad det jazzade loss, helt bedårande.
Efteråt var det rep hela kvällen med ungdomskören, folkhögskolans musiklinjekör och kören för äldre ( det var extra kul att de äldre hade önskat att vara med och sjunga gospel).
På repet, som var ca4 Tim, hade jag bett om mick, för att avlasta rösten när jag skulle instudera och gå igenom stämmorna. Och ni som sjungit gospel vet ju att det är galet roligt men oxå krävande för rösten i vissa lägen. Speciellt då man leder och hoppar mellan stämmor, ropar feedback, dansar samtidigt som man spelar piano ( hahaha). Ni får nog en bild hur jag håller på, och ni som var där vet ju:-)
Hur som helst, efter 2-3 tim märker jag att rösten inte har samma ork och styrka... Och så baam, jag är hesare än hes och efter ett tag låter jag som skördetröska ( om nu en sån skulle kunna låta:) när jag pratar, det låter INTE bra:(
Här kommer första stresstankarna " men skit, jag ska ju hålla föredrag imorgon bitti, sen ha masterclass, sen souncheck och körrep och SEN gospelkosert där jag dels sjunger solo på flera låtar och DESSUTOM ska sjunga 4 egna låtar.... NoNoNo!!!"
Sångarna märker ju detta och någon frågar oroligt, men hur ska det gå i morgon? Så jag säger att nu får jag minsann testa på "min egen medicin",  prova alla knep, råd, verktyg och metoder som jag coachar alla artister och sångare som jag jobbar med, och som har röstproblem... Spännande....HJÄLP

På morgonen när jag vaknar känns insidan av halsen helt tjock sträv och svullen, kan i princip känna svullnaden på stämbanden. OH NO!
Det är som om stämbandet inte vill röra sig, klumpiga och stela. Och min egen analys är akut laryngit/övre luftvägs infektion. Stämbanden blir då svullna och kan få en rånad, överansträngda helt enkelt om man använt rösten mycket. Precis det hade hänt mig. Då rekommenderas röstvila. . Och att motverka heshet med mjuka tätande övningar. Inge bra förutsättningar att jobba med rösten som redskap i det läget. Där och då kl 06.00 med allt vad som låg framför mig, kände jag att jag stod i ett vägskäl. Ska jag helt gripas av panik eller bara bestämma mig för att ta detta som ett gyllene tillfälle att ställa allt som jag jobbar med och för, på prov. Att verkligen lägga all min tillit till övningar och metoder som jag dels lär ut och tro värdigt mycket på, och som jag dessutom sett räddat rösten på många, flera gånger. Kan jag vända all min rädsla över att tappa rösten. Tankarna snurrar, "hur kommer konserten gå, hur kommer det låta, vad kommer hända då jag inte kan lita på rösten som jag brukar kunna, hur ska jag kunna leda körerna utan röst". Men så kom jag att tänka på det som jag denna morgon skall hålla föredrag om, hitta sin inre kraft. Jag börjar okusera på varför jag är i Kalix. Jo för att jag har ett budskap om att vi ALLA har en INRE KRAFT, vårt "DET" där vi slår ut i full blom. Detta borde kunna göras med eller utan akut laryngit:/, eller...dags att prova.
Så, jag gör de övningar som jag vet funkar,låter rösten sakta värmas upp i ångorna från duschen,  fokuserade hela fm på att inte trötta ut talrösten (samtidigt som jag håller i föredraget och masterclass), och fokuserar benhårt på varför jag var där, mitt syfte. Keep the eye on the ball.. Föredraget med folkhögskolan blev verkligen starkt. Vi samtalade om nervositet och våga blotta sin genom rösten, våga ta plats som sångare och musiker. Att möta sig själv och försonas med sin inre kritiker. Hur hittar jag min inre kraft. Oerhört intressant att höra allas tankar kring detta, det var verkligen ett modigt och öppet och analytiskt gäng jag delade fm med. 
Sedan när det var dags för souncheck och rep med körerna så kände jag sådan energi och kraft i alla dessa människor och i deras glädje och förväntan, så när det sedan väl var dags för konserten kände jag mig hög av den energi och glädje som kom både från sångare och musiker och publik. Gospel har ju en magisk egenskap att tränga in i alla våra skrymslen och vrår och mjuka upp våra hjärtan. 

Jag har en tendens att, när det känns tungt eller motigt inför något som jag verkligen brinner för, så gasar jag bara mer. Som om jag ibland nästan går tillgång till någon "överväxel". Detta hände på konserten, och mer där till. Jag fick en snille mixt innan konserten, att hela kören skulle springa ut i publiken i slutet, för att verkligen avsluta konserten i ren gospel eurofori. Och jepp, vilken eurofori. Alla åldrar både unga och äldre klämde i och dansade ut. Det var sådan mäktig upplevelse att vara med om. Det kommer jag bära med mig länge, länge!

Mot slutet av konserten vart min röst hesare och hesare men det var helt ok för jag hade hittat mitt syfte, vilket inte att sjunga perfekt sång utan nå ut med budskapet i mina låtar. Efteråt vart det kram kalas med hela kören och alla musiker, ljuvligt. Flera hade haft starka upplevelse av kvällen. Det var tårar både hos mig och flera andra under kvällens gång. Sången och musiken gick rakt in och fick vara så där närvarande och äkta. Det fanns oxå en stark närvaro hos oss som var där. Det hände där och då, VI tillsammans! 


Jag vill passa på att tacka alla sångare, musiker och publik för en magisk kväll!
Ett extra tack vill jag rikta  till eldsjälarna och världens mest underbara norrbottnisk systerduo Marie-Louise & Britt- Inger Burman, som bjöd upp mig och arrangerade alltihop. Ni är ljuvliga, TACK för allt! 


♥/Sofia