I fm var jag, H och vår granne Charlotte (som för övrigt har den härliga bloggen Två systrar, kolla in!) ute på en loppisrunda.
När jag klev ur bilen på parkeringen vid konsum i en av småbyarna vi körde igenom, mötes jag av en leende äldre kvinna. Jag såg genast att hon ville ha kontakt. Hon strålade mot mig och genom ett leende sa hon, "visst känns det som om det är åska i luften, det känns som ett tryck"? Jag log tillbaka och sa att , "jo det är nog mycket troligt"
. Denna kvinna kan jag inte glömma.
Det är verkligen så starkt när två medmänniskor, så där på rikigt, möts.
Ser in i varandras ögon. Nästan så man på en millisekund möts på djupet, hinner dela livsöden och insikter.
Bara genom blicken.
Det är ljuvligt när det sker.
I stället för en forcerad arbåge i ryggen när någon "diskret" försöker komma förbi. Eller om det förbjudna inträffar att man råkar få ögonkontakt med en främling på trottoaren, så mötes jag idag på parkeringen av en männsika som såg mig, och jag såg henne!
Vi mötes för ett kort ögonblick . Bekräftade varandra. Gav varandra glädje och igenkänning som är svår att beskriva, men man känner det så väl när det händer.
Och det kändes så gott!
Det kommer jag leva på länge!
Låt oss ta tid att verkligen möta varandras blickar, på riktigt!
Jag Ser dig och du Ser mig och det är gott!



