När jag vaknade i morse var huvudvärken där.
Gissar att det är från gårdagens ljudvolym.
Alla som har varit i en replokal och dessutom lirat rock vet att ljudvolymen har en tendens att vara rätt hög. Dessutom hade jag verkligen gett och gått så mycket. inspirerande och entusiasmerande, men med huvudvärk som betalning. Helt klart värt det!
Här kommer en reflektion från repet ur en sångares perspektiv.
I början av repet kände jag att detta kommer inte gå goda.
Jag hade svårt att höra mig och urskilja nyanserna i min röst, få gensvar.
Kändes som jag kastade ut min röst i ljudmassan och ibland kom den studsande tillbaka ibland svaldes den hel.
Jag bestämde mig att jag måste landa i en tillit till mitt muskelminne röstmässigt.
Om jag nu inte kan höra min röst så får jag bara gå på min känsla, hur det känns när jag sjunger.
Dels teknisk, som jag vet att det kändes när jag själv har övat, men framför allt känslan/ uttrycket som jag känner när jag bara
GÖR DET.
Det är så lätt att vi sångare vill
HÖRA vår sång för att
VETA hur det låter och känns.
Att vår röst skall vara i front i ljudbilden. Det är då lätt att hamna i att överkompensera, gasa på mer än vad som både är rimligt och behagligt.
Många gånger är det viktigare att
VILA "i rösten", att
KÄNNA musiken och låta rösten vara som en skulptör mitt i, som med stadig och kärleksfull hand formar och skapar.
Med tanke på att jag känner mig rätt uttömd och huvudet gör sig påmind, så borde rösten vara tröttast av alla men jag känner att rösten är
Starkare Än Någonsin.
En bit in i repet märkte jag att rösten vart mer och mer följdsam, varm och behaglig, det blev lättare och lättare att "skultera".
Jag börjar tro att min röst mår bra av rock. Det trodde jag nog aldrig att
JAG skulle säga, haha.
OK, jag erkänner att jag aldrig varit någon rockfan, aldrig egentligen lyssnat på den genren men haft en hel del åsikter.
Men hatten av, hörni!
Jag blir bara mer och mer ett fan!
Let´s rock!
/Sofia♥